Gårdags nattens dröm var en sån där dröm du bara vill återgå till, du önskar att väckarklockan aldrig ska ringa och att du för alltid kan få befinna dig i drömmarnas land. Var så längesedan du besökte mig i mina drömmar, kanske är det för att jag förnekar eller inte vill inse sanningen. Men just detta var så uppskattat allt var så fruktansvärt vackert, allt var så verkligt du var verklig Mathias, din röst, ditt skratt, dina kaxiga kommentarer med en viss ganster slang. Ja allt var bara så du.
Ett rus av lycka gick genom hela kroppen när jag vakna, som om allting verkligen vore sant, dock hann verkligheten ifatt och jag insåg att min dröm och verklighet inte var det samma.

Men kanske är det inte så konstigt att det är just du som tagit upp den den största delen av min tankevärksamhet idag och inom mig har allt bara kännts så rätt, som om en pusselbit fallit på plats. Så kom gärna och besök mig i mina drömmar igen.
För ja..
Jag har saknat det, M.F.

och jag känner att jag verkligen inte hänger med, känns som om jag går runt som en zooombie vecka ut och vecka in och inte riktigt vet hur jag ska få till en vanlig vardag med dessa arbetsdagar.

Det gör så ont inom mig när jag inser vad du/ni går igenom nu. Ingen människa ska behöva uppleva detta och framförallt inte du min älskade vän, du som genom hela livet har fått tampas mot nya motgångar men alltid lyckats tagit dig upp igen, men detta är någonting helt annat.
Men en sak har jag alltid vetat, att du min vän är en av de absolut starkaste människorna jag känner och du har bevisat det så många gånger, jag skulle bara vilja vara hos dig, hålla om dig och aldrig släppa taget.
Jag älskar dig!




"Så lukker vi deg
i hjertet inn,
og gjemmer deg
innerst inne,
der vil du leve
i vårt sinn,
som et kjært
og dyrebart minne."


Vila i frid Mari <3