ta tag i mitt liv. Men orkar bara inte ta mig till duschen.

I flera dagar om inte en vecka eller mer så har jag haft så konstiga drömmar, eller drömmarna i sig är helt realistiska och skulle kunna vara hur verkliga som helst. Det är bara det att jag drömmer om människor jag knappt har kontakt med längre och vissa har jag bara träffat någon enstaka gång i hela mitt liv.
Sen helt plötsligt kan det dyka upp någon från nuet.
Själva grejen är att jag inte har någon nära anknyting till någon av dessa människor så frågan är varför just dessa dyker upp?
Har en känsla av att detta inte är av något positivt slag och det värsta av allt är att jag ofta har rätt ner det gällar just denna känslan. Får bara be till de högre makterna att jag tar fel denna gång.



Har börjat bli lite i tvil över mitt beslut om att inte åka hem i sommar. Så funderar faktiskt på att ta en ferie vecka i augusti för att åka hem och bara kosa mig i Sverige. För frågan är ju den, klarar verkligen jag mig en sommar utan Sverige och er där hemma? - tror ärligt inte det.


En klok man skrev
"Det vackraste väntar och gör ståtlig entré från ingenstans"


/DS
.

Nyss visade jag och Mallan oss från vår mest karliga/händiga sida. Tog tag i det här med avloppet. Har vart stopp i det ett tag nu så att säga. Men vi slog våra kloka huvuden ihop och fan va bra det blev, hade nog vart en vacker syn för er som ser oss på harveys varje lördag i partystass och klick klack.
ähh skämt och sido men det verkar ju faktiskt som om somliga tror att vi skulle dö om vi fick lite skit under naglarna.
I vilket fall som helst så gjorde vi en god gärning och kan i och med det sova med gott samvete.





Dagen i sig har vart rätt grå. gick till jobbet, gjorde det jag skulle & slutade. Allt bara går på rutin och det börjar bli lite lätt utråkande faktiskt. Men som sagt alla dagar kan inte vara en dans på rosor.
Blev nästan lite små glad när jag såg att det regnade när jag slutat. Som att det var tillåtet att bara gå hem och kura ihop sig i soffan med en filt, somna in till en film i bra sällskap. Precis en sån dag jag behövde.
Så allt som allt har det faktiskt vart en rätt fin dag.

Kärlek/ds

Det är som om mina böner blivit hörda och jag är gladare än vad jag vart på länge.
Livet är fantastiskt bra just nu och jag bara njuter.




Skadeglädje är den enda sanna glädjen, då kanske ni förstår hur kul de var när Schmidt mallan snubbla ner för trappan på harveys med ölen i högsta hugg till ljudet av en byxgrening som spricker. ah de var lite små festligt. tur att Kattis hade med sig ett par cykelbyxor som hon kunde låna, cute cute.

Märker att jag kommit ur det här med bloggandet nu, men känner att förra inlägget hade ett värde i sig som gjorde att det skulle få stå där ett tag.
I morgon är det norskarnas stolthets dag, nämligen deras älskade nationaldag och nu ska inte jag vara den som låter sarkastisk bara för att vi i Sverige inte hajjar grejen med nationaldagen. Ska jag vara riktigt ärlig är jag lite smått avundsjuk på att det är så stort firande här, typ den bästa dagen på hela året om man ska lyssna till norskarna.
dock ska en annan jobba och jag lovar er, jag hade kunnat offra lilltån för att slippa.
Har verkligen ingen lust, men är bara 5 timmar så jag bör väl överleva samt hinna fira till det, ahh ska nog gå det också ;)


Idag anländer även Malin hellqvist tillbaka hit och det är med stor glädje vill jag påpeka, har verkligen saknat den bruden, tror det kommer bli några riktigt händelserika dagar med massa skratt, glädje & kärlek.


Nej nu ska jag ta tabrage på duschen och sen på tuborg, för ja, det är ju trots allt 16 maj.




Kärlek/ds

Jag visste vad som väntade mig när jag återvände till Narvik, jag visste att känslor och minnen som jag försökt förtränga skulle krypa fram igen. Men jag visste att tiden var inne, tiden för att släppa allting fritt.
Blev ett litet äventyr i sig det där med att leta på din gravsten, traskade runt i två timmar där på fredagen för att försöka finna dig och medan jag gick runt där bland gravarna så tänkte jag hela tiden att " oj vad han måste skratta åt mig nu om han ser mig" och för mig är det ingen tvekan om att du fortfarande finns här runt oss. Somliga kanske tycker det låter hel knäppt, men jag tror på det och jag känner det och ja, jag tycker det är vackert.
Kanske mest påtagligt blev det när jag och kattis gick runt där och leta och jag helt plötsligt kände hur det knöt sig i magen, som om det blev svårt att andas och när jag berätta det för Kattis sa hon bara " ja det är nog inte så konstigt, för där ligger han"
Det var en lättnad i hjärtat att finna dig, men fortfarande så svårt att förstå att du inte längre finns med oss levande här på jorden. Känner sånna skuldkänslor över saker jag skulle ha gjort, saker jag skulle ha sagt till dig.
och nu är det som om jag försöker ta igen det med människorna här, jag vill tro så gott om allt och alla och ger alla en andra chans, en chans som vissa av dessa människor inte förtjänar. Människor som jag förlängesedan skulle ha förstått att inte är värd min tid eller energi, men det är bara det att om jag skulle ge upp och bara låta det passera så skulle det kännas som ett misslyckande för alla är ju värd en andra chans, eller?
och det är först nu det gått upp för mig varför jag gör som jag gör, därför att dessa människor kan jag ge en andra chans. Dig fick jag inte ens en andra chans att träffa.

Men jag är glad över att jag fick tadel av den korta tid du fick här på jorden.
Och jag ser framför mig hur du skatear runt där i himmelriket nu och bara ler.
Det är en vacker syn.




See you on the other side Mathias - <3

Kärlek/ds

Narvik bjöd på allt. Skratt, glädje, kärlek, sorg, smärta, förståelse.
Ja det var en känslomässig trampolin där uppe, men är så glad över att vi tog oss dit och fick tillbringa tiden med sånna fantastiska människor. Narvik fjället helt rått var ju något i sin egna stil måste jag ju säga, tanken var bra men upplägget var desto mindre bra, men fick en riktigt bra upplevelse för det.
Det enda jag känner att jag missat totalt är själva utelivet i Narvik, kafferiet, lite större plats och allt det andra, allt som påminner om tiden där uppe, men nu ska det inte gå två år innan vi åker upp och hälsar på igen, det är iaf ett som är säkert! - Tack för allt