det är få bloggar jag fastnar för, men när man börjar läsa en blogg som är skriven helt i från hjärtat, med allt det vackra men även det otroligt fula. När en människa klarar av att beskriva hur livet slits ifrån en, en liten bit för var dag som går, då sitter man inte oberörd. Att kunna formulera drömmar och hopp och en oändlig livslust i alla dess färger när du går mot slutet av livet är bara det en bragd i sig. Men det är de vackra orden och formuleringarna som tagit andningen från mig och nästan oftast som alltid har jag suttit där med tårar i ögonen. Livet är inte rättvist och det kommer det heller aldrig att vara, livet är något så otroligt skört som vi alla måste vara rädda om, så stanna upp ibland och tänk efter om du verkligen är där du vill vara, viss inte,  ta chansen, ändra på det innan det är försent!     Vila i frid K.G