Ibland är det nog bara så, man vill alldeles för mycket att man inte räcker till som människa, vare sig för sig själv eller för andra runt omkring en. Jag vet att det är lätt att bli insöad i sitt liv och hur lätt det är att glömma bort omvärlden. Men ibland slår tanken en om att det finns något/någon runt omkring en som förtjänar att höra hur uppskattad den är.

Min kära Emma B.
Livet har bara fortsatt som det alltid gjort dock med ett undantag, att inte vi längre står sida vid sida genom det. Våra vägar har korsats men kanske inte tillräckligt många gånger nu i det sista. Men hur långt ifrån varandra vi än är eller hur lång tid det än har gått sedan vi sist talades vid så vet jag att du alltid kommer att finnas där. Du är nog en av dem som känner mig bäst och som vet vad som är bäst för mig, jag vet att jag i vissa tillfällen borde ha lyssnat på dig redan ifrån början, men ibland tror man att människor kan ändras. Kanske är det bara så att de är jag som är lite lätt blå ögd och tror gott om nästan allt och alla, eller så är det bara så att du är en riktig människo kännare. Har nog en del att lära av dig på samma sätt som du har av mig, tror faktiskt att vi kompletterar varandra rätt bra och med det sagt så vill jag avsluta med att säga, tack för att du finns och allt du tillför mitt liv - jag älskar dig.



Kärlek/ds