Denna vecka har vart väldigt omtumlande på alla sätt och vis och det kanske är på både gott och ont.
I morogn är det Kattis sista dag här och det känns inge kul alls, seperations ångest i sin renaste form.
Kan inte förstår att tid kan gå så otroligt fort, känns som om det nyss var 17 maj eller påsk, helt ärligt känns det som om min föedelsedag bara var för någon vecka sedan. konstigt kanske ni tycker men sanningen är den att detta har vart ett äventyr utan dess like och jag är otroligt glad över att jag fått uppleva detta med dessa brudar. och gör vi ccw som vi gör det här kan jag nog nästan sätta pengar på att årets ccw kommer bli det bästa,
Eliten gör det med stil, vi och Leif GW Persson.











Jag vet vad som måste göras
Ända sitter jag kvar här
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i



Kärlek/ ds