Tiden rusar förbi nu, jag känner det och jag vet det, jag hänger inte med. Det är som om jag håller min hand runt ett snöre som är fäst vid en helium ballong som stiger, jag stiger, för varje dag. Men greppet är inte längre lika fast, det har lättat och för varje dag som ballongen stiger riskerar jag att falla från högre höjder. Frågan är om det är dags att släppa nu, eller finns det en mening med att jag ska fortsätta hålla i?



Helgen hade sina glans stunder och jag har fått spendera den med underbara människor.
Fredagen bjöd på nya möten, en överaskande kväll med ett härligt efterhak.
Lördagen spenderades på personal fest med underbara brudar & göbbar, god mat, alkohol i mängder, god stämning. Samt en avchekning av pir 6 och avslutningsvis en trip till harveys innan det bjöds på ytterligare efterfest i goda vänners lag.


Kan de högre makterna för en gångs skull visa vad de går för, gör det för oss alla, för allas trygghet <3


Du är vacker.


Kärlek/ds