och helt plötsligt hamna man här mitt upp i allt annat rot, försöker packa men är nog i ärlighetens namn den absolut mest värdelösa människan på att göra det. Förstår inte hur jag kan lyckas göra detta moment mer komplicerat än vad det är. Men men, med tiden lär man väl sig ( får vi hoppas )

 

om 48 timmar befinner jag mig hemma på svensk mark och jag ska inte sticka under stolen med att det pirrar lite lätt i magen, ska bli så otroligt skönt att bara få slappa av några dagar och umgås med efterlängtade människor som skämmer bort en med kärlek, skratt och glädje, ja vad skulle jag gjort utan er?!