Det har gått och blivit kallt, så där fruktansvärt kallt. Ryktena säger mig att snön fallit för första gången där hemma också och jag kan inte påstå att jag är avundsjuk, för mig får den allt bra gärna vänta ett tag till innan den tar ett fast grepp om oss. Gillar inte den där känslan av att känna sig isolerad, vill känna den där friheten som bara våren och sommaren kan ge en, när det känns som om ingenting är omöjligt som om man på något sätt vore odödlig.

När allting bara handlar om att ge och ta, som om man inte hade någonting att förlora.